Georgiskt te var storsäljare i Ryssland och Sovjetunionen, och även i Sverige såldes ”ryskt te”, eller Grusiskt te efter Grusien, som var försvenskningen av det ryska namnet för Georgien.
Georgien var det stora telandet i Sovjetunionen. Delstaten stod för majoriteten av det svarta te som fyllde tekopparna i imperiet. Teet var mycket populärt, och Georgien blev på 1950-talet världens fjärde största teproducent.
I Sverige kallas idag den här typen ofta Grusiniskt te, eftersom svenska tehandlare ofta handlar från Tyskland, där Georgien förr kallades Grusinien. Ofta är teet i blandningarna inte från Georgien, utan skapade för att efterlikna denna typ av te.
Efter Sovjetunionens sönderfall drabbades teodlingen hårt, både av interna oroligheter, korruption och att den sovjetiska marknaden försvann. Odlingarna övergavs.
Det är först de senaste åren som de åter börjat tas i bruk. Att återta marken är ett hårt arbete; att manuellt rensa fram tebuskar och teträd och beskära ner tebuskarna till brukbart skick. Tack och lov finns det entusiasten som vill göra jobbet, och georgisk teodling är på uppgång, mycket tack vare de gynnsamma klimatförhållandena för ekologisk teodling i landet.